Det ringer på dörren. Morran släpar sej in i brakrummet och låser om sej. Farran glömmer sej bakom tevetofflan. Brollan börjar genast försvinna in i väggen. Kvar blir Embryo. Det ringer på dörren förtvivlat.
Då Embryo är en vänlig själ öppnar han till slut.
Där står deras kusin, Kapitalistsvinet. I handen har han en mobiltelefon. Han strålar av vansinnig glädje.
- Hallon!
- Yo. Kliv på rakt in och dräll överallt det säjer jag nu.
Och Kapitalistsvinet kliver på och hänger inte av sej någonstans utan börjar genast berätta allting om ingenting.
- Inuti i den här, säjer han. Och pekar på den lysande displayen. Inuti den här har jag allting.
- Oj.
- Precis allting.
- Oj oj oj.
- Om jag trycker på den här lilla knappen som knappt syns hamnar jag mitt i alltings mitt. Alla kan nå mej alltid.
- Kul. För dom.
- Och jag kan nå alla alltid. Jag är världens mitt.
- Wow.
- Och nu kan du - Embryo - hamna där också.
- Var då?
- Mitt i prick i mitten.
- Wow.
- Om du köper den här för nästan ingenting - då ligger världen för dina fötter.
- Men ...
- Inga protester! Du vill väl hamna i händelsernas centrum?
- Nej.
- Jodå. Det vill alla. Du vill vara i mitten av mitten.
- Nej.
- Sluta larva dej. Alla vill vara där.
- Inte jag.
- Men kom igen. Alla vill synas.
- Nej.
- Embryo.
- Ja.
- Det är gratis. Nästan. Ett knapptryck bara. Från allt.
- Tryck du.
Och Kapitalistsvinet trycker. Och i ett nu är han försvunnen. Dörren svänger efter honom. Dagsljuset i en vit bård över hallgolvet. Himlen utanför är grå som entropi. Det råder frid på jorden.
