hur gick det för dig
det kommer larmrapporter jag känner oro
eller är det rytmen den förbannade aningen
om ett stundande oväder: och att man skiter
i det i snöfallet envetna
gestalter rör sig genom marsdagen
tills allt evaporerar
bergen är mörka
och det doftar kallt regn kallt solsken
vädret är vansinnigt tydligt och texten
ofta vill man ge sig av från sig själv
jag skriver en hel del dikt eller
vad kallar du ditt liv
poesi vad är det: anemisk frågesport
eller om det är bara så här: skriv ut döden
skriv ut radioaktivitet ur ett glödande
ansikte
allt är ändå rytm, rytm
och falluckor
kan inte göra någonting annat än att göra det
vad ska vi med dikter till jobba vidare
det är ingen kamp helvetesvardag
skön som en is som sträcker ut sig sträck ut dig
gestalta diktarens vardag: kaffebryggaren
brinner blodröd i snön
mejl om ingenting
bekräftelsebehov ur ingenting: ordströmmar
som en hinna av is eller plastfolie över ansiktet
kräkas eller arbeta
på bibliotekstjänst
sa de att de inte recenserar poesi
så mycket längre
eftersom biblioteken ogärna köper in poesi
dikter är alltid ammunition: har jag tänkt
ingenting kan ta död på ord
men titta ut över det långsamma havet
åh poesin dör: men den måste ju få liv först
hjärtlungmaskinen är en dikt
jag känner ingenting särskilt för poesin
det är som med människor: jag känner dem inte
förrän jag har läst dem: är du en dikt
tanke
släpp allt
om dikterna: att jaget måste rymma
att vi kliver bakom
varandra och att rösterna inte hörs
att vi äh jag är bara ett embryo till människa
när vågorna slår in över texten blå eller svart
dör tiden: det är tjugohundrafjorton
karin boyes dikt säljer ett bilmärke fröding
ett annat: allt är till salu det är härligt
min dikt är dyr som stenar
snart är all poesi helt fri: sent på jorden
går för ett par bitcoin och inrimmen säljer
färdiglagad mikromat: vi börjar om
idag firar vi världspoesidagen
jag firar i tvättstugan: i dofter och skit
hur skriver man poesi, frågar skatorna
som långsamt
enträget bygger sitt bo till april till maj
i den stora björken som jag skymtar ovanför
källarfönstret: hur skriver man poesi
och det ska ni fråga
med pinnar i näbben och panik i blicken
ett svar: utan att döma
den största diktresan är in i tystnaden
jag ser gunnar ekelöf kliva ombord
på ett charterplan till solkusten jag hör edith
södergran sjunga skogsbolagens lov
här kommer en aspenströmdikt, blank
som reklam för bomullstops
en sonja åkessonsång - huden är texten -
som säljer in tobak och vin: poesin
säljer mitt hjärta
innan det bränns
dikten är ingenting, som ett solsken
varje diktare har egenartade personlighetsdrag
som när de syns i dikten föröder allt
skriv med ödmjuk hybris: en noshörning
som blind rusar över textens savann
obegripligt begriplig världskatastrofen
ett reklamfinansierat och ett urbankat
köttstycke på marmorbänk: hata senmodernismen
byt tempus byt liv: föreställ dig en diktare
som sitter bakom ratten i en bmw
och ersättningen för det skrivna tickar in
som aktiehack: en dollar per sekund
diktarna dör ensamma
utfattiga och oomtyckta: förbannelsen
i att välja sitt eget liv att livet väljer åt dig
jag står i träslöjdsalen med en rubank
damm genom de höga fönstren
en motortrafikled utanför
en bräda att hyvla: och allt som sker
är att jag långt senare viker in stunden
i en dikt: det här är inte den dikten
det är den här: ett kinderegg
du håller i dina osynliga händer
dikten är tågräls och revolt
jag tycker om när man känner doften
av andedräkt hjälplöshet: textens blick
genom väntsalar och korridorångest
innan tillkomstögonblicket: bländande
tomhet
var inte överlägsen: skriv så att människor hör
men utan att synas: hata pekpinnar älska
förmaningar ha inga åsikter och förakta allt
överheter orättvisor ickesolidaritet utanförskap
ensamhet allt kan vara poesi
allt kan inte vara poesi
jag har svårt för esteticism eller snobbism
som ofta är ett annat namn på rädsla: jag tycker
om att äta vetebröd och läsa vadsomhelst
vi är mest rädda för oss själva
jaget är inte längre diktrekvisita: vi är relativa
berätta för mig dina minnen av dikter: vladimir
majakovskijs PRA ETA är det första minnet
av en dikt som bär mig
sjutton år räcker upp handen frågar: får jag
skriva dikter förnekelsen sliter isär
texten: fragment
av klippor och sprängda trädstammar: bröte
som faller in i andras bilder som faller in
i mina bilder som faller
viljan att teckna tydligt: en vas svarta tulpaner
sylvia plath i sjuksängen i de vita lakanen
när du själv blir ett ord
är du förlorad
vi släpar ut den här jutesäcken med idiom
på den snöblöta gatan: vräk mig
om jag kommer med skrivråd: pissa på mig
var aldrig rolig
koncentratet av ditt resonemang är förödande
framtiden är idiotiskt förutsägbar: dikten är dess
fingertopp mot halspulsådern
den högsta dikten är en plastkasse fylld med kött
det är det dekonstruktiva som är mest konstruktivt
det är det fega: att inte slå blod ur orden
du är övertydlig och tråkig: skäms aldrig
det går åt helvete för poesin
där lera rinner i blekt solsken
sitter två barn och leker med: ingenting
deras föräldrar är borta: himlen är molngrå
var det lennart sjögren som skrev så vasst
om att vara nära döden eller minns jag fel: sonnevi
som lägger en blomma till sin mor sånger
sjunger inuti sånger
diktens skyltfönster och ängen som slaktar ord
helvetet befinner sig alltid på jorden gestalta det
samtidigt som semantiska gräl föröder konstarten
allt som hugger hugger allt lamt är lamt
sluta läs här
du vill att allt ska rymmas i ordet kvalitet
jag ger upp det sista jag skriver är starkt
Världspoesidagen 2014
