fredag, augusti 28, 2015

inget manifest

All den här informationen
Alla dessa ord bilder länkar klipp meddelanden
Alla ansikten Åsikter Förtvivlan Ilska Hat Rädsla
Allt det här är det här
Kärlek: det är ett arbete
Att skriva
Snitta upp texten med en enda rad: omöjligt
Att inte läsa
Att inte skriva är också ett sätt
Att skriva
All den här poesin
Allt det här ska ständigt förändras, det
är ingenting farligt
Det finns inga sanningar så snart det kommer till text
Har de digitala flödena gjort
allt det här bättre
Det här är inuti
Varje text är en människa
Det här är nu
Den här texten är en halspulsåder eller av is: förändras
alltid och aldrig
Behöver vi det här
konstanta flödet: dikten
är ändå en mjuk broms
Hur får du en text att höras rakt igenom
Radbrottet
hejdar blicken: varje versrads styrka
ligger i dess rytm, rytmen
Är allt
förbrukat som när man ser de här bilderna
på djur som har fastnat i plasttåtar
Krampaktigt
En söndersliten formulering
En rest blir kvar: det här
Nätet kollapsar under sin viktlösa tyngd
Texten är en händelse som registrerar sitt förlopp medan det sker
Du läser det här i samma takt som jag skriver
Det oskrivna är det reella
Kan vi läsa
Det allra enklaste
är alltid det svåraste
att uttrycka
Alltihop kommer att skrivas om i morgon
Du kommer att skriva om dig själv
Tro inte på något
Ifrågasätt allt
Läs allt
Öppna alla lönnfack: skriv om det inre
Avkoda alla hemliga språk
som om det fanns något som inte finns
Allt är råmateria
Ät ord
Mitt manifest är inget
Det här är bara en fågel som viker av
eller ett pennstreck över en mun
Det svåra är aldrig enkelt
och vice versa: det enkla
gestaltas lättast
utan ord: skriv
Inga ord
Dikten är en mörk punkt i det digitala chockljuset
Här tar det slut

torsdag, augusti 27, 2015

en fluga

Det var en liten fluga på skärmen, det var verkligen en liten grej, ingenting att skriva hem om. Den liksom rörde sig bland pixlarna; jag trodde att den var en del av nätupplevelsen, någon ny reklamgrej. Liksom: lajka, följ den svirrande insekten, upptäck något nytt, köp alltihop. Ändå försökte jag vifta bort den. Ändå råkade jag trycka till den mot skärmen. Ändå dog den, eller vad nu en sådan där liten fruktfluga egentligen gör: försvinner, blir mos, övergår i en annan existensform. Verkligheten och internet är nästan precis samma sak.

onsdag, augusti 26, 2015

sälj mig

Idag startar försäljningen
av mitt inre jag. Det är gratis
men ovärderligt.

 
Foto: Magnus Carlbring 2015

fredag, augusti 21, 2015

en dikt

Jag skulle vilja skriva
en dikt
Men det finns inget särskilt
att meddela, utom det
som är fruktansvärt
och det som är starkt
och bra; så jag gör en bild
av vågor som slår upp
mot en klippa: det är banalt
men det är precis så

allting är


 
 
Foto: Magnus Carlbring 2015

onsdag, augusti 19, 2015

skriva

Gräver ett svart hål i tiden och kravlar ner i det krökta rummet för att kunna skriva ett par rader till innan någon drar i det långa lampsnöret och solen börjar svälla för att slukat hela planetbältet: en efter en kommer vi att slungas in i den brännheta iskalla tomheten med en enda vetskap: this is it.

 
Foto: Magnus Carlbring 2015

öga

Vad är viktigast att skriva. Kan man skriva att någonting är viktigt, utan att det förlorar sin inneboende kraft. Man kan bara vara sig själv. Sensommaren glöder. Främlingsfientligheten är vidrig. Ingen människan är värd mer än någon annan, eller mindre. Varje jag är en kärna som rör sig i mörkret och i ljuset. Vem är jag; börjar varje skrivarbete där, eller strax efter frågan: i kameralinsen som är ditt öga.

 
Foto: Magnus Carlbring 2015

måndag, augusti 17, 2015

det okända

Där jaget slutar, är själva äventyret.

 
Foto: Magnus Carlbring 2015


 

oss själva

Utanför oss själva rör sig livet.

 
Foto: Magnus Carlbring 2015

ditt jag

Ditt jag lämnar dig när du lyfter blicken.

 
Foto: Magnus Carlbring 2015

havet

Havet binder samman allt
Det finns ingen gräns

 
Foto: Magnus Carlbring 2015

söndag, augusti 16, 2015

att vi är olika

Att vi är olika och på olika platser. Att verkligheten är differentierad, och relativ. Att det är märkligt att finnas till. Att det pågår utom oss. Att det pågår inom oss.

 
Foto: Magnus Carlbring 2015

jag

Det är det jag aldrig kommer att kunna, som är det som gör mig till den jag är.

 
Foto: Magnus Carlbring 2015

fåglar

Jag leker med fåglar. De lär mig någonting jag aldrig kommer att begripa.

 
Foto: Magnus Carlbring 2015

det verkliga

Det verkliga är alldeles overkligt. Surrealismen är det inres kamp med det yttre.

 
Foto: Magnus Carlbring 2015

ord

Ord är så meningslöst meningsfulla. Jag önskar att det gick att skriva sig till det här: en sten havet solsken vågorna som slår upp. Och allting står stilla. Och allting rör sig.

 
Foto: Magnus Carlbring 2015
 


torsdag, augusti 13, 2015

klimatet skenar

Det här är inget kul. Klimatet skenar. Det märks kanske inte så mycket i semestervardagen, eller i dess kölvatten: hur skriver man, hur åker man pendeltåg, var äter vi lunch. Atmosfären är dock global. Överallt slås värmerekord: Indien, Kalifornien, Spanien; följt av katastrofala bränder. Här ser vi små skiftningar, som vi vänjer oss vid: så snart temperaturen ökar, fylls Östersjön av cyanobakterier, giftalger som blommar. Jorden över blir orkanerna allt starkare, allt fler människor drabbas av översvämningar. Alla prognoser - vad gäller glaciärers avsmältning, vad gäller temperaturökningen - även de mest pessimistiska, har visat sig stämma.

Hur ska man göra. Det är givetvis stora politiska beslut som behövs, för att bromsa växthuseffekten. Förbjud kolkraften. Minska biltrafiken: bilfria dagar. Reducera flygtrafiken: motbok, höjda skatter, skippa subventionerna. Bygg ut solkraften och vindkraften. Forska på nya energislag. Omfördela skattemedlen, så att de som satsar på det fossilfria stärks. Det är politisk kraft som behövs, råstyrka. Men kan vi vänta? Det sker väldigt lite på minister- och riksdagsnivå. När gör en svensk politiker en påve, eller en Obama, eller en Dalai Llama?

Varje steg är nödvändigt. Varenda beslut vi fattar, i vardagen, bör har klimatet i åtanke. Om jag agerar såhär, förflyttar mig på det här viset, äter den här maten, köper de här prylarna, konsumerar detta eller detta - hur påverkar det klimatet? Frågan är enkelt moralisk. Om du handlar på ett sätt som främjar framtiden - klimatet, naturen, människorna - blir sovkudden mjukare. Om du nu behöver ett själviskt skäl att agera. Altruism räcker. Allas överlevnad räcker. Barnens och barnbarnens och barnbarnbarnens framtid. Fåglarnas. Havsdjuren. Skogens alla rörelser. Varje enskild detalj räknas, varje handling är viktig. Vi behöver inte moralisera över varandras handlingar eller icke-handlingar. Men för de efterkommandes skull måste vi agera. Typ nu.

onsdag, augusti 12, 2015

ordination

Du får en ordination. Läkaren har ett beslutsamt och övertygande sätt; hen bygger all sin kunskap på noggrann forskning och observationer. Allting är uppmätt. Allt är utmätt. Det här är den sista färden. Människa. Om du inte ändrar din kosthållning, dör du. Om du inte ändrar ditt sätt att leva, dör din omvärld. Och du gör ingenting. Du blir förtvivlad. Du gör ingenting. Du sitter i din panik och skriver ur dig din panik. Och samtidigt vrids världen in mot sitt eget brinnande ansikte. Det här är inte poesi. Det här är verklighet.