att den når dina fingrar och din rygg
när du crawlar ensam mot rymdkanten
Där ute är en evighet mellan pulsslag
och andetag, varje simtag försvinner
i sin egen rörelse, all oro är upphunnen
Där ute finns ingen lyrik, ingen storlom
som skriar och ylar i gråa treradingar, ingen
solosång i försommarnatten, där ute
är ingenting så kort, så vackert, som här
Ur Dödens lilla bok, W&W, 2005
 |
Foto: Jonatan Carlbring
|
