vi – tillvarons småkakor – drar de tunnslitna filtarna över
oss
vi har så ljusfyllda mjölkbefriade kranier och ingen
sömnlust
doft av virke och benmärg når kryssningsturisterna när de
tar
en paus vid den av ihopsamlade trampminor fyllda
bassängen
betala ränta på din själs tunna kapital och ta dig till
valurnan
skuldfri som en inhuman brandfara med utslocknat samvete
smittorisken ökar något dygn efter att de sista resterna
hämtas
in i trålar som sveper genom kosmos som enorma
ansiktsljus
den förväntade slutscenen blir precis lika stark och
förfalskad
som tänkt: en blodsvettande apokalyps som luktar hudlotion
och samtidigt: varje människa är en storstad med starkt
hjärta
eller en omedveten paus, ett glitch, i glittret nära strandkanten
Ur Hord, 2012
 |
Foto: Magnus Carlbring 2016
|
