torsdag, juni 01, 2017

hur tänker vi?

Tillväxttankens kortsiktighet är förödande. Människan är en snabb varelse. Naturen långsam. Vad vi har gjort under den fossilberoende eran - oljeåldern - är något slags makabert rekord i miljöpåverkan. 2016 var det varmaste året i modern tid. Och 2017 kommer att slå nya rekord. Halten koldioxid i atmosfären är högre än den har varit på 4 miljoner år. Och ökningen har skett på 150 år, sedan vi uppfann ångmaskinen och förbränningsmotorn och började bryta kol och pumpa upp olja. Människan krossar evolutionen under antropocen; vi smular sönder en långsamt utvecklad livsmiljö. Bara en nedstörtad asteroid kunde åstadkomma samma förödande effekt. Förändringarna syns redan på jordklotet: avsmältning av glaciärer och polarisar, allt kraftigare tyfoner och orkaner, klimatflyktingar från önationer, absurda väderskiftningar, en golfström som hotar att deklinera, grundvattennivån sjunker, torkeperiod på torkeperiod i Afrika, regnskogarna torkar ut och förlorar sin livgivande funktion, arter dör ut. Och vi har inte höjt medeltemperaturen med så mycket mer än 1 grad ännu. Målet är att bromsa vid 1.5; det är redan kört. 2 grader är nästa trappsteg; om vi slutar bränna fossilt - nu - kan det gå. Nu. Men vi tänker inte så. Hur tänker vi? Tänker vi alls? Ska hela Nordafrika och Mellanöstern och Sydeuropa förvandlas till öknar först? Medan kustnära städer och regioner (Florida, London, Indonesien, New York, Belgien, Nederländerna) samtidigt dränks av havsvatten? Ska våra barn och barnbarn verkligen behöva bygga barriärerna själva? Ska omställningen behöva ske i elfte timman (det är egentligen nu), eller när det redan är för sent? Måste alltihop tippa över innan vi på riktigt förstår allvaret? Varför lyssnar vi inte på larmrapporter och forskningsresultat? Varför läser vi inte av mätningarna? Varför är vi ansvarslösa? Så här: "The person who harms others by burning fossil fuels cannot even potentially encounter his victims, because they do not yet exist. Living in the here and now, he reaps all the benefist from the combustion but few of the injuries, which will be suffered by people who are not around and cannot voice their opposition." - Andreas Malm, Fossil Capital (Verso, 2016). Vi lever här och nu. Men nuet är utsträckt, som en linje framåt och en linje bakåt. Lika viktigt är det att ta tillvara det historiska minnet - Hur kunde vi göra på det där viset? - som att tänka framåt, generationer framåt: Hur ska det bli om vi fortsätter på det här viset?
Foto Magnus Carlbring 2015